Cirkus Lööf

Nu ska ni få höra. På torsdagmorgonen vaknade jag skapligt trött. Tog mig med möda upp ur sängen och lyckades i någon form av halvdvala/medvetslöshet stappla mig ner för trappen. Tyvärr missade jag att det fanns ett trappsteg kvar i slutet på trappen. Jag tog ett "luftsteg" och föll handlöst i hallgolvet. Mitt tillstånd innan missen gjorde att mina reaktioner inte var direkt snabba så mina armar och händer hängde slappa längs med kroppen. Med andra ord tog jag mot smällen i golvet med huvud och ansikte. Smärta!!
Jag låg kvar en stund och kände efter om jag överhuvudtaget hade överlevt. Ont hade jag och jag lät nog som ett litet barn när jag låg där och gnydde. Märkligt nog var det ingen människa i hela huset som hörde när jag så graciöst gick i däck. Den enda varelse som överhuvudtaget brydde sig var Totte. Han kom ner som skjuten ur en kanon. Svansen gick som en j-vla propeller och han gick lös på min nacke med sin tunga. Man kan tro att han kanske blev lite orolig och rädd för vad som kunde tänkas hänt hans "husse".
Jag tvivlar starkt på det. I själva verket så tror jag det var hans sätt att skratta.
Nu blev det inte värre än att min stortå var den enda kroppsdel som gjorde ont resten av dagen så jag antar att jag hade tur ändå.
I morse tog jag det väldigt lugnt och koncentrerat och stirrade stint och misstänkt på det sista steget hela vägen ned....

Ikväll är det mysfredag. Härligt!! Vi börjar med en underbar tur till ICA Nivrena där vi verkligen ska få valuta för våra surt förvärvade pengar. Sedan åker vi hem och äter gott och ser på Amigo. Ja, det är ett barnprogram. Efter det ska Anton läggas och om den här fredagen blir likadan som de flesta andra de senaste åren så slocknar nog mamman eller pappan samtidigt. Det ni, det kallas mysfredag det.

//Micke